| Månadens parti jan/feb 1998
Av Lars Grahn Bo Bengtsson, Farsta SK har spelat klart vid bord 4 i LAG-SM 1996, där han blivit bäste poängplockare. Han har funderat på att skriva "en liten betraktelse om hur det är att som gammal närschackspelare efter många års totalt speluppehåll göra comeback i lag-SM i korrschack". Den betraktelsen ser vi fram emot. Sju gånger har Bengtsson spelat med i SM-gruppen i närschack, senast 1985. Jag har speciella minnen från hans debut i dessa sammanhang. Det var i Göteborg 1975. En dag i slutet av turneringen följde ett TV-team från Sveriges Radio den blivande Sverigemästaren Axel Ornstein i hasorna. Han såg oerhört betydelsefull ut i strålkastarnas sken. Just den dagen skulle mästaren spela mot Bo Bengtsson. «TV-partiet» blev inte särskilt glansfullt för Ornsteins del, där förlorade han sitt enda parti i turneringen. I sina framträdanden i SM-gruppen kom Bengtsson som bäst på femte plats (Stockholm 1977). Nimzoindiskt (E 24) 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.f3 d5 5.e3 c5 6.a3 Lxc3+ 7.bxc3 0-0 8.cxd5 Sxd5 9.Se2 Denna fortsättning anses tvivelaktig på grund av det nimzoindiska modellpartiet Schweber-Bilek, Stockholm 1962, som fortsatte 9...Sc6 10.e4 Sb6 11.dxc5 Sd7 12.Sd4 Sa5 13.Le3 Sxc5 14.Sb5 b6 och vit blev snart överspelad på damflygeln. Nu ska man naturligtvis inte fästa alltför stort avseende vid ett enda 35 år gammalt parti; varianten är säkert spelbar för vit. 9...Sc6 10.e4 Sb6 11.dxc5 Sd7 12.Sd4 Sa5 13.c6! Säkerligen bättre än Schwebers 13.Le3. 13...Sxc6 14.Sxc6 bxc6 15.Dd6!? En originell aktivering av damen. Svart planerade annars Da5 följt av La6 och eventuellt Se5 med fullt acceptabelt spel. 15...Db6!? 15...Df6 16.Ld2 Td8 kom också i fråga, men jag tyckte det följande bondeoffret såg lovande ut. 16.Le2 Td8 17.Lg5 f6! 18.Dxe6+ Med remianbud. Att jag avböjde berodde inte på att jag ansåg mig stå bättre utan ska nog mera ses som en hyllning till Bileks fina parti! 18...Kh8 19.Lf4  19...La6!? Ursprungligen hade jag förstås planerat 19...Sc5 20.Da2 La6. Då jag offrade bonden hade jag sett på fortsättningen 21.Tb1 Da5 22.0-0 Lxe2 23.Dxe2 Sd3 24.Le3 Dxc3 25.a4 Td7. Ställningen är svårbedömd — om någon står bättre är det kanske snarare vit. Men jag tyckte ändå att varianten kunde duga som reservutgång om jag inte skulle hitta något bättre. Ett tag trodde jag också att jag faktiskt hade hittat något bättre i form av fortsättningen 19...Sc5 20.Da2 Sd3+ 21.Lxd3 Txd3 22.Td1 La6 23.Txd3 Lxd3 med — som jag först bedömde saken — starkt tryck för bonden. Vit har dock den fina befrielsemanövern 24.Dd2! Td8 25.Dc1! följt av Le3 och Kf2 och det är svart som får kämpa för remi. Draget 19...La6 har två poänger jämfört med 19...Sc5. Den ena är att svart får ut Ta8 snabbare och inte behöver ställa löparen i vägen på d3, t ex i varianten 20.Td1 Sc5 21.Txd8+ Txd8 22.Da2 Sd3+ 23.Lxd3 Txd3. Efter 24.Ld2 h6 25.a4 Td7 är det svårt att se hur vit ska komma ur greppet. Besvarar vit 19...La6 med 20.Da2 kan svart om han vill gå över till reservvarianten ovan med 20...Sc5. Ett annat, ungefär likvärdigt, alternativ är 20...Lxe2 21.Kxe2 (eller 21.Dxe2 Sc5 22.Le3 Sd3+ 23.Dxd3 Txd3 24.Lxb6 axb6 25.Ke2 Txc3 26.Thc1 med remiställning) 21...Da6+ 22.c4 Sb6 med en oklar ställning — som jag dock inte heller var helt nöjd med. Den andra poängen med 19...La6 är att draget ger vit mer att välja mellan. Håll med om att 20.Da2 inte förefaller lika självklart som efter 19...Sc5. Den av vit valda fortsättningen är kanske i och för sig inte direkt dålig, men den ger åtminstone svart intressantare utsikter än 20.Da2. 20.Lxa6?! Dxa6 21.De7 Sf8 Då vit nu kontrollerar c5 och e5 får springaren välja en annan väg till fronten. Nu bedömde jag min ställning som klart fördelaktig med möjligheter som Sg6, Dd3, Td7 och Tad8. Men jag hade gjort upp räkningen utan vits stolta konung. 22.Kf2! Bra kung reder sig själv — färden ställs mot det relativt skyddade fältet g3, med förhoppning om en mera permanent fristad på h2. Den taktiska poängen är att 22...Sg6 23.Dc7 Tac8 vederläggs av 24.Thd1!. Svart kan förstås ta ut dragupprepning genom 22...Sg6 23.Dc7 Tdc8, men jag hade ju avböjt remi för bara fyra drag sedan! 22...Td7 23.Db4 Troligen bättre än 23.Dc5 Se6 24.Df5 Sxf4! och vit kan inte slå på d7 för matt. Efter 25.Dxf4 Tad8 26.Kg3 Dc4 27.De3 a5 har svart god kompensation för bonden. Vit har problem med att gardera damflygelbönderna och samtidigt hålla upp skölden för kungen. En bättre möjlighet för vit är att ge tillbaka bonden med 27.e5 Dxc3, t ex 28.exf6 gxf6 29.Kh3 Td5 eller 28.Thc1 Dd3 29.e6 Td5, i båda fallen med skarpt spel där dock svart tycks ha de något bättre chanserna. (Observera också att svart inte kan besvara 23.Db4 med 23...Sg6 på grund av paraden 24.Thb1! och vits kung kan smita in på h1.) 23...Tb7 24.Dd6 Td7 Handboken i dragupprepningens strategi och taktik är ännu oskriven. I korrschack handlar det sällan om att hinna med dragserien, oftare om att provocera motståndaren — eller att invagga honom i säkerhet. Här ville jag framför allt ge honom en chans att spela på vinst genom att ställa damen på c5 (jämför föregående kommentar). 25.Db4 Tb7 26.Dd6 Tb2+ 27.Kg3  Denna ställning hade jag uppe av och till under mer än tre månader! Någon helt övertygande fortsättning fann jag dock aldrig. På 27...De2 följer t ex 28.Thg1 Df2+ 29.Kg4! (även här reder sig en bra kung!) 29...Sg6 30.Lg3 De3 31.h4! och kungen kryper ner på h3. 27...Db6 28.Dd4? Men här går vit fel. Tvunget var 28.Thf1. Efter 28...Td8 29.De7 (Sämre är genast 29.Dc7 för 29...g5 30.Ld6 Dxc7 31.Lxc7 Tdd2 32.Tg1? Se6 med fördel för svart; bättre förstås 32.Tab1 Txg2+ 33.Kh3, men svart har ändå de bättre chanserna.) 29...Sg6 30.Dc7 Sxf4 31.Dxf4 leder avvecklingen 31...Tdd2 32.Tg1 h6 33.Df5 Txg2+ 34.Txg2 Txg2+ 35.Kxg2 Db2+ åter till remi. Jag hade planerat att i stället spela 31...h6 med fortsatt tryck, t ex 32.Df5 Db3. Även om svart inte har någonting särskilt konkret kan det bli svårt för vit både att befria sin ställning och att i längden hålla i sina damflygelbönder. 28...c5 29.Dd1 Inte heller hjälper något av de andra sju(!) damdragen: (1) 29.De3 går inte alls för 29...g5. Också på (2) 29.Dd6 vinner 29...g5!, eftersom 30.Le5 vederläggs av 30...fxe5! 31.Dxe5+ Kg8 32.Dd5+ De6 33.Dxa8 Dd6+ med matt i några drag (på h4). På (3) 29.Dd5 följer 29...Td8 30.Df5 (30.Dc4 Se6 är variant 4 nedan) 30...c4 med vinnande angrepp, t ex 31.Thf1 Tb5 32.Dh3 (eller 32.Dg4 h5 33.Dh3 Sg6) 32...g5 33.Lc1 Sg6 34.Te1 Se5 35.Le3 Dc7 36.De6 Sd3+ 37.Kh3 Df4!. Eller (4) 29.Dd3 Td8 30.Dc4 Se6 31.Lc1 Tc2 (På direkt 31...Dd6+ kan vit sprattla med 32.e5! Dxe5+ 33.f4.) 32.Le3 Dd6+ 33.Kh3 Sg5+! 34.Lxg5 fxg5 och vinner. Slutligen besvaras (5) 29.Dg1, (6) 29.Da4 och (7) 29.Dc4 ungefär som partidraget med 29...g5 följt av Dc7+ och Sg6. 29...g5! Den mest forcerade fortsättningen. Svart driver undan löparen, övertar kontrollen över f4 och öppnar nya anfallsvägar för sin dam: b6-c7-f4-h4 och b6-c7-g7-h6-h4. 30.Lc1 30.Le3 Dc7+ 31.Kh3 Sg6 leder till liknande varianter. Försöket 32.Dc1 besvaras med 32...Te2 (hotar slag på e3) 33.g3 Dd7+ 34.g4 Dd3 35.Te1 Sf4+ med matt, och på 32.De1 avgör 32...h5!, som hotar både Sf4+ och Df4. 30...Dc7+ 31.Kh3 Även på 31.f4 avgör 31...Sg6, t ex 32.e5 gxf4+ 33.Kh3 Dg7! 34.Lxb2 Dh6+ 35.Kg4 Sxe5+ 36.Kf5 Dg5+ 37.Ke4 Te8 med mattangrepp. 31...Sg6!  Här råkade vit ut för sin andra tidsöverskridning och partiet fick därmed ett något abrupt slut. Hans ställning är dock förlorad. På det av Näsman planerade 32.g3 avgör det originella 32...Dc8+! 33.g4 Sf4+! 34.Lxf4 Df8! 35.Kg3 (35.Ld2 Tad8 är förstås lika hopplöst.) 35...gxf4+ 36.Kxf4 Td8, och nu reder sig kungen mindre väl, t ex 37.De1 Tg2 38.Ke3 Dh6+ 39.g5 fxg5! och vinner. Andra drag än 32.g3 är också utsiktslösa, t ex 32.De1 Tc2 33.Le3 h5! eller 32.Dd5 Td8 33.Df5 Dg7 34.Dg4 (34.Kg3 Txg2+!) 34...Sf4+! 35.Lxf4 Dh6+ 36.Kg3 gxf4+. Försoningsoffret 32.e5 Dxe5 33.g3 ger inte heller någon frälsning; svart vinner enklast genom 33...Te2! 34.Dd3 Tg8! följt av h5. Fram till det litet snöpliga slutet ett hårt kampparti, där — som så ofta i korrschack — mycket av dramatiken utspelade sig bakom kulisserna. |