Av Lars Grahn

Engelskt (A 16)
Ed Limayo – Björn Johnson
ICCF EM/M/A013

1.Sf3 g6 2.g3 Lg7 3.c4 Sf6 4.Sc3 0-0 5.Lg2 d6 6.d3 Sc6 7.0-0 Sh5 8.Ld2

Petrosjan spelade 8.d4 mot Fischer i Portoroz 1958. Encyklopedin nämner det draget, men har 8.Tb1 som huvudvariant. Partidraget finns inte med.

8...f5 9.Db3

Möjligen en TN och en mycket intressant sådan. Det finns partiexempel med 9.Tb1.

9...Sf6 10.Tfc1 e5

Ett alternativ är det försiktigare 10...e6.

11.c5+ d5

Med tanke på hur spelet utvecklas kommer undanglidningen 11...Kh8 i betraktande, t ex 12.cxd6 cxd6 varefter 13.Sg5 kan besvaras med 13...d5. Vit kan då inte slå bonden med någon av de lätta pjäserna på grund av 14...Sd4!. I stället för 13.Sg5 kommer 13.Lg5 i fråga.

12.Lg5!

Det omedelbara hotet är avbyte på f6 följt av slag på d5. Eftersom det inte går att gardera d5 fler gånger utan att någon annan bonde ryker, så får svart ge sig in på en mer eller mindre forcerad räcka drag som leder fram till en ställning i materiell jämvikt. Men i den ställningen brottas svart med stora problem.

12...Sa5 13.Lxf6 Sxb3 14.Lxd8 Sxc1 15.Lxc7 e4

Svarts springare har inga reträttvägar, men genom att först hota på f3 och sedan ge sig på den springare som bevakar e2, så lyckas svart undvika materiella förluster.

16.Txc1

16.Se5 d4 förnyar hotet mot c3. Partidraget är starkare.

16...Lxc3 17.Txc3 exf3 18.Lxf3 Le6 19.Lf4 Tfe8 20.d4

Vit har två bönder för kvaliteten. Det mest påtagliga i ställningen är att svart har en dålig bondestruktur, och den passiva löparen får inrikta sig på försvarsuppgifter. Det är svårt att finna något motspel, medan man kan finna en del intressanta planer för vit. Till att börja med ska kungen centraliseras.

I allmänhet trivs löparparet bäst i öppna ställningar, men å andra sidan längtar svarts tornpar efter en öppen linje. Vit gör tills vidare klokt i att hålla ställningen sluten medan han gradvis förbättrar sina pjäsers aktivitet.

20...Kf7 21.Kf1 Tac8 22.e3 Tc6 23.b4 a6 24.a4 Ta8 25.a5!

Ett förpliktigande drag som visar på vits vilja att förhindra oönskade linjeöppningar. Längre fram kan det bli aktuellt med genombrottet b4-b5.

25...Ke7 26.Lg5+ Ke8 27.Ke2 Tcc8 28.Kd3 Kd7?!

Det måste ha burit emot att göra det här draget, eftersom det tillåter vit att omgruppera löparen från f3 till b3 varifrån den i vissa lägen kan gå vidare till a4. Det hade följaktligen varit en fördel att kunna besvara Ld1 med Ld7 med flera intressanta fält i sikte för svarts löpare. 28...Kf7 är bättre.

29.Ld1! Ke8 30.Lb3

Nu hotar vit att spränga i centrum med f2-f3 följt av e3-e4.

30...Kf7

31.h3!?

Svart planerar att spela h7-h6 och försöka öppna h-linjen. Om vits löpare retirerar, så kan svart därefter fortsätta med g6-g5 och möjligen ordna lite motspel på kungsflygeln. Vit gör sig beredd att bemöta h6 med Lxh6 varpå svart hellre får slå bonden på h3 än på h2. Det sparar ett tempo med tanke på ett eventuellt hot mot f2-bonden.

Johnson menar att 31.h4 följt av f2-f3 och e3-e4 hade varit väl så vasst. Efter partidraget tar han chansen att öppna h-linjen och spela in ett torn bakom vits försvarslinje. Det är frestande men inte ofarligt för svart eftersom det tillåter framstöten c5-c6. Någon lär ha sagt (Teskedsgumman?): "Jag behöver inte inledas i frestelse, jag kan gå själv." Det tycks också vara Johnsons paroll, när han låter tornet tåga in på h-linjen. Frågan är om han kunde ha försvarat sig med en tillbommad h-linje.

31...h6!? 32.Lxh6 Th8 33.Lf4 Txh3 34.c6! bxc6 35.Txc6

Svart är mycket svag på sjätte raden.

35...Th1 36.Tc7+!

Johnson påpekar att 36.Tc5 (eller 36.Td6) är en sämre möjlighet och han lägger fram följande variant som bevismaterial: 36...Tb1 37.Lxd5 (37.Kc2 Tf1) 37...Lxd5 38.Txd5 Txb4 39.Td7+ Ke8! 40.Tg7 Tc8 41.Tg8+ Kd7 42.Txg6 (42.Txc8 Kxc8 är inte att rekommendera.) 42...Tb3+ 43.Ke2 Tb2+ med remi.

36...Kf6

37.Ld6 Kg5

Svarts kung måste fly fältet. Ett försök att aktivera tornet bakom vits linjer med 37...Tb1 faller på 38.f4!. Matthotet på e5 måste då pareras. Efter 38...Txb3+ 39.Kc2 vinner vit tillbaka kvaliteten med klar fördel (39...Txe3?? 40.Le5+ Txe5 41.dxe5 matt). Återstår att försöka ge luft åt kungen:

A) Efter det passiva 38...Lg8 (38...Lf7 39.Txf7+!) 39.La4 är tornet på a8 och löparen på g8 fastfrusna i sina positioner. Om någon av dem rör sig så förlorar svart material, t ex 39...Tb8 40.Le5+ Ke6 41.Ld7+ Ke7 42.Lxf5+ Kd8 43.Tg7 osv. Alternativet är 39...Ke6 40.Le5 (Hotar 41.Ld7+ jämte en giftig avdragare.) 40...Td8 41.Tc6+ Kf7 42.Tf6+ Ke7 43.Txa6 Txb4 44.Lf6+ Kf7 45.Lxd8 Txa4 46.Td6 Ta3+ 47.Kd2 Kg7 48.a6 Lf7 49.Kc2 och vits pjäser kan med gemensamma krafter lotsa fram a-bonden (49...Txe3 50.a7 Ta3 51.Lf6+ Kh6 52.Td8 och tornet sneglar mot såväl a8 som h8).

B) 38...g5 39.Lc2 Ta1 (Det är inte lönt att angripa g3-bonden, för den är indirekt garderad. Det kan vara viktigare att inte släppa in vits löpare till a4.) 40.Le5+ Kg6 41.Tc6 Kf7 42.fxg5 Ke7 (42...Tc8 43.g6+ Ke7 44.Tc5 f4 45.Lxf4 Txc5 46.bxc5 Lf5+ 47.Kc3 Tc1 48.e4! Txc2+ 49.Kxc2 Lxe4+ 50.Kc3 Lxg6 51.Kb4 och vit vinner. I slutspel med olikfärgade löpare brukar en merbonde på vardera flygeln vara liktydigt med vinst.) 43.Lf6+ Kf7 (Alternativt 43...Kd7 44.Tc5 Tg8 45.Kc3 Kd6 46.Le5+ Ke7 47.Tc7+ Kd8 48.Kb2 Te1 49.b5 och vit vinner.) 44.Tc7+ Kg8 45.Lb3 (För att kunna besvara Tc8 med avbyte på c8 följt av Lxd5+.) 45...Tb1 46.Kc2 Tg1 47.Te7! Tc8+ 48.Kb2 Lf7 49.g6 Tg2+ (49...Lxg6 50.Lxd5+ Kf8 51.Tg7 med matt eller pjäsvinst.) 50.Ka3 Tc1. Svart hotar med remischackar efter exempelvis 51.Txf7??, men efter 51.gxf7+ Kf8 52.b5 Ta1+ 53.Kb4 Tb1 54.Lg5 Th2 55.bxa6 är det slut.

38.Ke2?

Ett onödigt drag. Kungen garderar den ohotade f2-bonden och hindrar svarts kung från att gå in till f3. Men det finns offensiva möjligheter som borde ha tillvaratagits. Förutom d5-bonden har svart sina svagheter på sjätte raden. Det hade varit en utmärkt idé att bädda för vits torn på denna rad genom att avlägsna löparen från d6. Det fanns en möjlighet att göra det med tempo genom 38.Le7!!. Därefter har svarts kung tre fält till sitt förfogande. Vi betar av dem i tur och ordning.

A) 38...Kh6 39.Tc6 Lf7 40.Lc5 Tf1 (Svart befinner sig i ett mycket prekärt läge. Bonden på d5 är fallfärdig och tornet på a8 har fullt upp med att gardera a6-bonden. På 40...Le8 finns det vackra 41.Lxd5!, t ex 41...Td1+ 42.Ke2 Lxc6 43.Lxc6 Tc8 44.Lb7!? Tb8 45.Lxa6 och tornen, som inte kan samarbeta, är hjälplösa mot skaran av fribönder. Även 44.Kxd1 vinner för övrigt. Återstår att försöka trassla bakom fiendens linjer.) 41.Ke2 Tb1 42.Lc2 Tb2 43.Kd3 (Vit hotar att köra bort tornet från andra raden och sedan spela Ld3.) 43...Le8 44.Td6 Lb5+ 45.Kc3 Ta2 46.Txd5 Ta1 47.g4!?

(Hårt spel på båda flyglar.) 47...fxg4 (47...Tc1 48.Kd2 Tf1 besvaras med 49.f4, t ex 49...Tf2+ 50.Kc3 Te8 51.g5+ Kg7 52.Te5 Txe5 53.fxe5 f4 54.exf4 Tf3+ 55.Kb2 följt av d5 och de förbundna fribönderna avgör, eller 49...Te8 50.g5+ Kg7 51.Te5 Tf2+ 52.Kc3 Txe5 53.dxe5 Tf1 54.Lb3 varpå e5-bonden rycker fram, eller 49...fxg4 50.Tg5 Tf2+ 51.Kc3 Tg8 52.Txg4 följt av d4-d5 med vinstspel.) 48.Ld6 Tf1 49.Lg3 Tc8+ 50.Tc5 Tf8 (Efter 50...Txc5+ 51.bxc5 Ta1 52.Kb2! avgör vits tre förbundna fribönder. Vit är i allmänhet intresserad av att byta av sitt torn.) 51.Te5 (Härifrån kan tornet nå sjunde raden.) 51...Tc8+ (Eller 51...Tc1 52.Kd2 Ta1 53.Te6 Tg8 54.Lf4+ Kh5 55.Te7 Th8 56.Te5+ Kh4 57.Lg3+ Kh3 58.Lxg6 och vit vinner.) 52.Kd2 Tg8 (Efter 52...Ta1 53.Te7 hotar matt inlett med Lf4+. 53...Th8 är dåligt på grund av 54.Le5, och efter 53...Tf8 behöver vit inte tillåta ett kvalitetsoffer på f4. Bättre är 54.d5 Tf1 55.Te6 med avgörande fördel.) 53.Ld1 Tf8 54.Lxg4 Tb1 55.Kc3 Tc1+ 56.Kb2 Tc4 57.Kb3 Tc1 58.f3 och bönderna börjar avancera så sakteliga. I och med att svarts torn inte samarbetar, så har han inte något reellt motspel. Vit vinner.

B) 38...Kg4 39.Tc6 Lf7 40.Tf6 Th7 41.Lc5 Tg7 42.Ke2

(En obehaglig situation för svart. Ta8 måste gardera a6-bonden, Lf7 måste gardera d5-bonden och Tg7 måste gardera löparen. Drastiskt uttryckt skulle man kunna påstå att kungen är svarts enda aktiva pjäs. Vits vinstplan är enkel.) 42...Th7 (42...Kg5 bemöts på samma sätt.) 43.Txf7! Txf7 44.Lxd5 Taa7 45.Lxf7 Txf7 46.b5! axb5 47.a6 Tc7 (Eller 47...Tf6 48.a7 Ta6 49.d5 b4 50.d6 Ta2+ 51.Kd3 b3 52.d7 b2 53.Kc2 och vit vinner.) 48.a7 Tc8 49.Ld6 Ta8 50.Lb8 b4 51.f3+ Kg5 52.Kd3 och vit vinner "bondeslutspelet".

C) 38...Kh5 39.Tc6 Lf7 40.Tf6 Lg8 41.Ke2 Tb1 42.La4 Ta1 43.Lc6 Tc8 44.Kf3 Ta2 (Eller 44...g5 45.Ld7 g4+ 46.Kf4 Tb8 47.Lxf5 med matt.) 45.Lc5 och svart är förlorad, t ex 45...Kg5 46.Td6 Tb8 47.Td7 Le6 47.Th7 och hotet 49.Le7 matt avgör, eller 45...g5 46.g4+! fxg4+ 47.Kg3 som hotar matt med både Lc6-d7xg4 och Lf8 följt av Th6.

38...Kg4 39.f3+?!

39.Tg7 skulle tvinga tillbaka kungen till g5, för efter 39...g5?! 40.f3+ (40.Tg6!?) 40...Kh3 41.Txg5 har vit vissa chanser. Men efter 39...Kg5 har vits torn fjärmat sig från idealfältet c6. Det är kanske ändå vits bästa chans. Efter partidraget öppnas möjligheten för svarts kung att ta sig in i vits ställning via köksingången.

39...Kh3 40.Te7 Tb1

41.Ld1?!

Ett nytt utslag av försiktighet. Han vill ha f3-bonden garderad för säkerhets skull.

Johnson: "Som ett bättre alternativ föreslår jag 41.Lc2!?, t ex 41...Tb2 42.Kd1 Lg8 43.Kc1 Txc2+ 44.Kxc2 Kg2 och vit kan fortfarande hoppas på fördel."

41...Tb2+ 42.Kd3

Johnson: "Till lika spel leder 42.Kf1 (42.Ke1 Tc8!) 42...Lg8 43.Tg7 Tb1 44.Ke2 (44.Ke1 Tc8 45.Txg6 Kg2 46.g4 [46.Lc5 Tb2 47.g4 f4!] 46...f4!) 44...Tb2+ 45.Ke1 (45.Kd3 Tc8 46.Txg6 Tc1 47.La4 Ta1 48.Kc3 Te2) 45...Te8 46.Le5 (46.Kf1 Tb1 47.Ke2 Tb2+ 48.Kd3 Tc8) 46...Kg2 47.Txg6 Le6 48.g4 (48.Th6 Txb4 49.g4 fxg4 50.fxg4 Tb1 51.Kd2 Txd1+! 52.Kxd1 Lxg4+ 53.Kd2 Te6) 48...fxg4 49.fxg4 Txb4 50.Th6 Tb1 osv."

42...Lg8 43.Tg7 Tc8

Vit står inför ett tråkigt val. Ska han släppa in tornet via c-linjen eller kungen (44.Lc5) via g3-f2? I vilket fall får svart ett motspel att räkna med.

Johnson: "44.Lc5 är sista chansen för vit att spela på vinst. Jag taxerar ställningen som oklar efter 44...Kxg3 45.Txg6+ Kf2 46.Txa6 (46.Th6!? Tb1 47.Kd2 Te8 48.Th2+ Kg1 49.Th8 Tb2+ 50.Kd3 Lf7) 46...Te8 47.e4 fxe4+ 48.fxe4 Ke1!."

44.Txg6 Tc1 45.La4 Ta1

Tänk att svarts torn till slut fick i gång ett samarbete. Och motspelet börjar anta hotfulla former, tornet hotar att fortsätta till a3 med matt.

46.Kc3 Te2 47.Lb3 Tc1+ 48.Kd3 Tb2 remi

Vit tvingas till 49.La4 och dragupprepning. När tornen väl fick chansen att arbeta tillsammans så ordnades remin snabbt.